Jean Stodden

I våras var jag på vinresa till tyska Ahr, som jag tidigare skrivit på bloggen, där jag besökte en del vinproducenter.

Ett av producentbesöket (ett annat kan man läsa om här) var hos Jean Stodden, eller rättare sagt hos sonen Alexander Stodden. Vingården i sig påminde mig för övrigt en hel del om Craggy Range i Hawkes Bay (Nya Zeeland). Fast i en mindre skala.

Alexander som har tagit över företaget och vinmakeriet då fadern Gerhard hastigt gick bort förra året. Alexander är har lärt sig yrket på familjens vingård men har även gått i skola i Oregon. Där lärde han känna den vackra druvan pinot noir lite bättre. Någon som måste gett bra resultat då enligt flera, inklusive undertecknad, gör Stodden de bästa vinerna i Ahr. De var och är helt fantastiska.

 

Besöket inleddes med att vi fick oss ett glas av deras Blanc de Noir (€21/flaskan) som var överraskande god. Till och med så pass att jag fick med mig en flaska hem. Under tiden man tömde glaset berättade Alexander om anläggningen och hans filosofi kring vin och dess framställning. Alexander berättade att han har en filosofi att varje vin han framställer ska fira jul två gånger medan det ligger på fat.
Hos Stodden har man ingen ”cellar master” utan det är Alexander själv som gör det mesta av det arbetet.

En sak som var slående och genomgående under besöket hos denna producent var den gästvänlighet som uppvisades. Även om vi var ett gäng inbjuda vinnördar på pressresa fanns där en värme och passion som kändes genuin och unik. Ett exempel på detta var när Alexander öppnade två(!!) av de fem kvarvarande flaskorna av de första viner som hans far producerat. Han ville visa att deras vin inte bara är gott nu utan även efter tjugo år i en källare. Vilket det vinet även var, trots att jag personligen föredrar vinerna unga.

På tal om vinerna vi provade. Det första röda vi fick prova var en 2011 från ”bassortimentet”. Ett vin som kändes typiskt för regionen med körsbär i både doft och smak. Gott och trevligt men kanske lite för dyrt då man får betala €16 för en flaska. Dock står det en sådan i min vinkyl i väntan på bra tillfälle att öppnas.

Nästa vin som vi fick var ett vin som även det var en 2011 fast en kvalitetsklass högre.Vilket man tydligt kände när man ställde dem mot varandra. Tydliga likheter fast med den senare kunde man känna lite mer mineral och lite mindre kantighet. Jag gillar båda flaskorna men skulle föredra denna om jag behövde välja. En flaska kostar €28 i butik.

.

Efter de inledande två kom sedan en omgång om tre viner. Alla med högsta klassificering och från samma år. Dock från olika odlingsplatser runt om i Ahr vilket var väldigt intressant då det tydligt påvisade terroirs påverkan på ett vin. Först ut var Sonnerberg.

Ett vin som hade vacker förförisk färg. Klart annorlunda i struktur än tidigare viner. Betydligt tunnare och nästan utan tanniner. Körsbären fanns där fast med en bra balans. Vinet var gott men jag anser inte det var värt sina €55.

Vinet från odlingen Rosentahl var en klart intressant historia. Doftmässigt känner man av mer örtighet och mer hallon. Smaken förde med sig en lång och utdragen eftersmak. Mer finess än i föregående helt enkelt. Något som jag personligan kan uppskatta.

Bland GG viner jag provade var denna sist ut. Vilket var klart värt sin väntan. Oj, vilket vin denna flaska från Herrenberg var. Eleganta tanniner, lång eftersmak och otroligt vacker balans. Kan vara ett av de bästa viner jag någonsin provat.

Detta vin var ett vin som man drack med andakt. Av den nyss nämnda anledningen och historiska kopplingen till platsen och fadern. Vinet som producerades för över tjugo år sedan (1991) var lite tydligt, nästan parfymigt men fortfarande härligt elegant. Fortfarande tydlig i smak och doft med en vital komplexitet. Åldern hade tydligt förvandlat vinet till något annat än vad jag nyss druckit. Åldern till trots var det ett gott vin även om årgången ska varit medioker.

Bredvid mig satt en journalist från Tyskland som kunde knappt sitta still när detta sista vin kom på tal. En magnumflaska från det fantastiska året 1999. Vinet hade förutom den numera tydliga Stodden elegansen en markant rökighet som jag inte förväntande mig att hitta. Vinet trots åldern hade en markant närvaro och kändes som det låg och balanserade på tröskeln mellan den sista ungdomen och ålderdomen. Helt rätt att dricka detta vin nu med andra ord.

Något annat som jag tar med mig från besöket hos Stodden var de av Alexander nästan klassiska citat som ”To make good pinot noir you have to live with pinot noir” och ”Wine is like a child. They can’t run around and do what they want. You must control it.”. Alexander lever och andas kort och gott vin.

Nu så här en tid efter hemkomsten från Ahr så är minnet från detta besök bestående. Jag framhåller Jean Stodden som den främsta producenten i regionen. Även något vassare än riktigt duktiga Meyer-Näkel. Synd bara att Stoddens viner inte säljs här i Sverige utan vi får bege oss till grannlandet Danmark för att få tag på en flaska. Om vi inte orkar ta oss ned till vårt närmaste stora vindistrikt som Ahr faktiskt är.