Champagnen som firade vigseln, som jag tidigare berättade om, följdes upp med ett Grand Cru från Bordeaux. Närmare bestämt en 2009:a från Saint Emilion.
Även detta vin var fantastiskt gott. Inte tunn som en pinot noir i färgen och inte mörk som en syrah. Utan väldigt bekvämt blodröd med aromer av svarta vinbär och härliga ekfat. I munnen visade vinet upp fantastiskt balanserade taniner och var en fröjd att dricka. Alla i sällskapet verkade tycka detsamma vilket gladde mig då min mat var nog det som matchade minst detta vin. Trots det hade jag gärna tagit en flaska till och en med mig hem.
