Första kurstillfället i måndags bjöd inte bara på de vita viner som jag tidigare skrivit om i veckan utan även ett gäng röda motsvarigheter. Först ut var denna pinot noir från nya zeeländska producenten Saint Clair. En producent som jag uppskattar främst för deras vita viner. Har besökt vingården för några år sedan och sedan bloggens snart provat flertalet av deras viner som man kan läsa om här (Saint Clair Vicar’s Choice, 2010), och här (Saint Clair Pioneer Block 3, 2012), och här (Saint Clair Sauvignon Blanc Bright Light, 2012), och här (Saint Clair Omaka Reserve Pinot Noir, 2012) och sist men inte minst även detta vin en gång tidigare här (Saint Clair Pinot Noir, 2012).
Jag tycker ofta det är svårt att komma ihåg viner jag druckit. En av anledningarna att jag startade denna blogg var just att ha lite minnesanteckningar till vad man konsumerar. Att sedan peka ut viner man druckit något år tidigare helt blint är mer eller mindre en omöjlighet. Ok, jag har lyckats pricka in klockrent producent och vin några gånger, men generellt upplever jag det svårt. I detta fall kände jag knappt av att det var en pinot noir. Var osäker in i det sista. Vinet var inte alltför tunt i färgen. Söta röda bär kändes i doften, hallon kröp sakteligen fram som referens. Men där fanns även toner av förmultna löv men på det stora hela var det en tunn doft. Smakmässigt klev pinot noir fram mer som en tydligare kandidat. I vinet fanns inte så mycket taninstruktur och smaken påminde en del om blandsaft med jordgubbssmak. Med andra ord nya världen och fruktigt. Men där fanns även lite ekfat som stack fram när saftkänslan lagt sig.
Jag som brukar gilla pinot noir från just Nya Zeeland blev inte imponerad. Finns flertalet av kollegor och ”grannar” till Saint Clair som gör druvan mer rättvisa.
Pris: 109kr
Nr på Systembolaget: 16015
